Försoffad

Alla människor i världen är nog lata ibland och jag tror att det är väldigt vanligt att just elever i gymnasiet som börjar bli skoltrötta är lata. Jag tror att lathet kommer ifrån att man saknar motivation för det man ska göra. Man kanske känner att det finns roligare och vettigare saker att göra istället, så känner i alla fall jag väldigt ofta.
Det händer väldigt mycket under de tre gymnasieåren. Man börjar bli vuxen och kommer ut mer i världen. Man fyller 18, många börjar jobba och man kan göra fler saker i samhället. Många upptäcker nya roligare saker de kan göra eller kanske lägger ner mycket tid på att jobba, vilket gör att tiden för skolarbetet minskar. Om man då, som i mitt fall, inte har så mycket lektionstid i skolan så blir det lätt att man nästan glömmer bort skolan.
Jag har alltid setts som ganska lat när det gäller att träna och vara aktiv, men har alltid varit väldigt duktig och ambitiös i skolan fram till nu. Idag har jag nästan tappat motivationen helt och är ganska skoltrött. Jag tror att det mycket kan bero på folket runt om kring mig, att jag hittat roligare saker att göra och att jag faktiskt har för lite lektionstid. Jag har väldigt få lektioner i skolan, vilket gör att jag ofta känner att det känns onödigt att komma till skolan för en lektion då jag lika gärna kan jobba hemma. Detta är ett problem som jag inte bara ser hos mig själv utan även hos många andra i min årskurs.
-Johanna

Jag gillar inte ordet lat. Det känns alldeles för negativt. Att vara lat behöver inte vara negativt. Men när man avsiktligt väljer att inte göra något bara för att man inte tycker att det är roligt trots att det förmodligen kommer gynna en, då är man lat och det är negativt. Att välja att inte genomföra en uppgift för att man anser att det finns något bättre att göra som man kommer att må bättre av, då vet man helt enkelt bara vad man gillar. Men att inte göra tillexempel en skoluppgift för att man vet att man inte har tillräckligt med kunskap och därför känner att man inte kan göra ett bra arbete, då har man brist på motivation och inspiration.

Det senaste året har jag känt ett tomt hål i mig där min motivation förut hade plats. Det är svårt att göra något åt. Särskilt när det gäller skolan. Man vill att betygen ska vara bra och att man kan känna sig nöjd med det man gjort, men det är svårt när man inte känner att man kan göra någonting alls. Och dessutom när det man faktiskt har kämpat för att göra inte blir så bra som tänkt sig eller trott. Det kan utplåna ens motivation fullständigt.

Att komma på lösningar och sätt att återfå motivationen är i teorin mycket lättare än att faktiskt ta till sig det och göra något vettigt utav situationen. Som med så mycket annat så är det lättare sagt än gjort.

-Julia

 

 

Jag anser mig vara en “lat” person och jag får även höra att det stämmer både i skolan och i hemmet. Jag har mina teorier om vad detta beror på som jag tänkte skriva om här.
Först så kan man ju se en enkel förklaring till situationen. Personligheten. Jag tar oftast den lättare vägen ut och ger gärna upp om problem uppstår. Detta har blivit värre med tiden och jag känner tydligt hur min ambition och ork ständigt sjuker. Jag tar oftast allt med en nypa salt och dröjer ofta med skolarbeten -och liknande- så långt jag kan.
Man kan nog tro att det beror på allmän trötthet på livet. Men det stämmer inte, det är snarare det morsatta. Jag uppskattar livets gåva mer än allt. Det är bara att jag har hamnat i en svacka under de senaste åren. Där latheten har vunnit mer eller mindre alla slag mot mina ambitioner.
Förklaringen jag tror stämmer bäst in på just mig låter som följer: Jag är nog ganska trött -och till viss det även besviken- på samhället som helhet, och att jag på ett mer eller mindre omedvetet plan protesterar mot allt och alla just nu tack vare det. Jag vill inte prestera mer! Jag vill inte bedömmas, berömmas eller kategoriseras efter mitt utseende och mina prestationer! Det känns helt enkelt som att man blir styrd som en liten marionett av ett allt för banalt, matrialistiskt och allmänt platt samhälle.
Som avslutande ord vill jag lyfta fram att jag skulle kunna “ta mig i kragen” eller någon annan klycha om att ta ansvar redan imorgon, om några veckor, månader eller år. Det kan även inte ske alls. Men jag vet även att jag kommer aldrig ångra mitt förflutna, känna stress för dagen eller oroa mig för framtiden. Allt löser sig. /mathias