Försoffad

Nu är vi klara med intervjuerna med lärare och treor och ska göra de med ettorna på måndag. Eftersom vi redan pratat med skolverket en gång och har även intervjuat Studie- och yrkesvägledaren så har vi valt att inte lägga ner dyrbar tid på att försöka prata med skolverket en gång till.

Nu är det bara en vecka kvar innan projektet måste vara klart och vi har gjort alldeles för lite! Enligt den uppdaterade planeringen daterad så sent som förra veckan skulle vi ha hunnit klart med alla intervjuer vid det här laget. Vi har genomfört 3 av ungefär 15... Under dagen har jag planerat en intervju med Emma Rosén och pratat med två elever och en lärare samt mejlat alla ettor vi vill prata med. Tog även tillfället i akt när studie- yrkesvägledaren var här och frågade henne om det vi vill veta. Vi har även bestämt att vi i gruppen ska skriva personliga åsikter om lathet av vilka två stycken finnes här nedan.
Men nu finns det ingen tid till att sitta och vänta längre, nu är det bara agera som gäller. För att få det betyg vi vill ha måste vi kämpa och göra det vi bestämt ska göras. Slutprodukten kommer vara broschyren och den ska vara klar den 15 april. Vi kommer inte hinna få den att se ut som en broschyr så vi gör det på vanligt A4 papper men med den layouten vi vill ha. Till utställningen däremot ska vi ha rätt format på broschyren samt en skärm med material och resultat av undersökningen.

-Julia

Alla människor i världen är nog lata ibland och jag tror att det är väldigt vanligt att just elever i gymnasiet som börjar bli skoltrötta är lata. Jag tror att lathet kommer ifrån att man saknar motivation för det man ska göra. Man kanske känner att det finns roligare och vettigare saker att göra istället, så känner i alla fall jag väldigt ofta.
Det händer väldigt mycket under de tre gymnasieåren. Man börjar bli vuxen och kommer ut mer i världen. Man fyller 18, många börjar jobba och man kan göra fler saker i samhället. Många upptäcker nya roligare saker de kan göra eller kanske lägger ner mycket tid på att jobba, vilket gör att tiden för skolarbetet minskar. Om man då, som i mitt fall, inte har så mycket lektionstid i skolan så blir det lätt att man nästan glömmer bort skolan.
Jag har alltid setts som ganska lat när det gäller att träna och vara aktiv, men har alltid varit väldigt duktig och ambitiös i skolan fram till nu. Idag har jag nästan tappat motivationen helt och är ganska skoltrött. Jag tror att det mycket kan bero på folket runt om kring mig, att jag hittat roligare saker att göra och att jag faktiskt har för lite lektionstid. Jag har väldigt få lektioner i skolan, vilket gör att jag ofta känner att det känns onödigt att komma till skolan för en lektion då jag lika gärna kan jobba hemma. Detta är ett problem som jag inte bara ser hos mig själv utan även hos många andra i min årskurs.
-Johanna

Jag gillar inte ordet lat. Det känns alldeles för negativt. Att vara lat behöver inte vara negativt. Men när man avsiktligt väljer att inte göra något bara för att man inte tycker att det är roligt trots att det förmodligen kommer gynna en, då är man lat och det är negativt. Att välja att inte genomföra en uppgift för att man anser att det finns något bättre att göra som man kommer att må bättre av, då vet man helt enkelt bara vad man gillar. Men att inte göra tillexempel en skoluppgift för att man vet att man inte har tillräckligt med kunskap och därför känner att man inte kan göra ett bra arbete, då har man brist på motivation och inspiration.

Det senaste året har jag känt ett tomt hål i mig där min motivation förut hade plats. Det är svårt att göra något åt. Särskilt när det gäller skolan. Man vill att betygen ska vara bra och att man kan känna sig nöjd med det man gjort, men det är svårt när man inte känner att man kan göra någonting alls. Och dessutom när det man faktiskt har kämpat för att göra inte blir så bra som tänkt sig eller trott. Det kan utplåna ens motivation fullständigt.

Att komma på lösningar och sätt att återfå motivationen är i teorin mycket lättare än att faktiskt ta till sig det och göra något vettigt utav situationen. Som med så mycket annat så är det lättare sagt än gjort.

-Julia

 

 

Jag anser mig vara en “lat” person och jag får även höra att det stämmer både i skolan och i hemmet. Jag har mina teorier om vad detta beror på som jag tänkte skriva om här.
Först så kan man ju se en enkel förklaring till situationen. Personligheten. Jag tar oftast den lättare vägen ut och ger gärna upp om problem uppstår. Detta har blivit värre med tiden och jag känner tydligt hur min ambition och ork ständigt sjuker. Jag tar oftast allt med en nypa salt och dröjer ofta med skolarbeten -och liknande- så långt jag kan.
Man kan nog tro att det beror på allmän trötthet på livet. Men det stämmer inte, det är snarare det morsatta. Jag uppskattar livets gåva mer än allt. Det är bara att jag har hamnat i en svacka under de senaste åren. Där latheten har vunnit mer eller mindre alla slag mot mina ambitioner.
Förklaringen jag tror stämmer bäst in på just mig låter som följer: Jag är nog ganska trött -och till viss det även besviken- på samhället som helhet, och att jag på ett mer eller mindre omedvetet plan protesterar mot allt och alla just nu tack vare det. Jag vill inte prestera mer! Jag vill inte bedömmas, berömmas eller kategoriseras efter mitt utseende och mina prestationer! Det känns helt enkelt som att man blir styrd som en liten marionett av ett allt för banalt, matrialistiskt och allmänt platt samhälle.
Som avslutande ord vill jag lyfta fram att jag skulle kunna “ta mig i kragen” eller någon annan klycha om att ta ansvar redan imorgon, om några veckor, månader eller år. Det kan även inte ske alls. Men jag vet även att jag kommer aldrig ångra mitt förflutna, känna stress för dagen eller oroa mig för framtiden. Allt löser sig. /mathias

Nu har vi börjat arbeta med projektet igen efter lovet och vi har insett att det tar lite tid att komma igång igen efter ett längre uppehåll så det kändes lite som att börja om men det gör inget! Nu tar vi nya tag och ska börja på riktigt nästa vecka, då vi har hunnit tänka igenom arbetet igen och vi påminner oss själva om vad vill komma fram till.

Nu har vi bestämt inriktning och ska sätta igång med hjärnarbetet och verkligen komma på hur vi ska göra och hur vi ska komma fram till en slutsats. Vi måste kontakta skolverket och höra vad dem har för syn på lathet och vi måste komma på hur vi ska få elever att sammarbeta för att få ett resultat i undersökningen. Det vi vill ha reda på är hur stora konsekvenskerna blir av lathet och varför så många elever väljer att göra andra saker framför skolarbete, samt hur lärare kan arbeta för att motverka denna brist på motivation hos elever.